Nám kǎeng (is)

Tomma skal på två ben var allt Marcus såg när han kryssade ner för Götgatsbacken. Pilotbrillorna tonade ner dom skrikiga plaggen som alla på söder envist drog runt med på sommaren. Grabbarna hasade sig fram i truckerkepsar, t-shirts med balla tryck och nylonjackor i blått eller rött. Tjejerna gled runt i sina stora parkasjackor eller size zero klänningar och svarta pumps. Alltid dessa jävla pumps. Att kryssa var Marcus egen uppfinning för att roa sig när han rörde sig bland människor. Det var enkelt och handlade om att trotsa samförståndet som människor sökte för att inte gå in i varandra på gatan. Ögonkontakt, du viker höger, jag vänster, så att vi inte krockar. I Stockholm innerstads hetsiga vardag var det misslyckade samförståndet ett orosmoment för alla. Om man kom för nära kunde det gå så illa att båda vek av i samma riktning varpå ett nytt försök gjordes och man hamnade åt samma håll igen. Gick det riktigt illa kunde man trampandes fastna framför någon i tio sekunder. Obehag 3.0. Solglasögon var exemplariskt för att denna oskyldiga lek skulle fungera. Han vred huvudet lite åt sidan för att det skulle se ut som att han tittade på något annat. Tempot aningen snabbare än alla andra. Den som äger tempot äger mötet. Bakom pilotbrillornas svarta väggar kunde han sedan njuta av den växande paniken i ögonen på människorna som skred mot honom. Han såg frågan lysa i deras ansikten; Var är samförståndet? Höger? Vänster? Marcus sket i samförstånd. Att kryssa handlade om makt. Mötets makt. Leken kunde avslutas med en snygg piruett i sista sekund eller ett snabbt steg åt sidan för att undvika låsningen. Han kryssade ner mot Björns trädgård med Pink Floyds magiska texter ekandes i hörlurarna. Packet vek undan.


Han svepte in genom porten på Östgötagatan. Minnesbilder från misshandeln tre månader tidigare uppenbarade sig framför hans ögon. Han kunde fortfarande känna blodsmaken i munnen. Nyckelbenet hade läkt väl och kändes starkare än tidigare. Brutna ben blev tydligen starkare efteråt. Precis som människor. Om dom blev hela.


Efter åtta veckors semester kändes det onaturligt att ta hissen upp till det lilla kontoret på fjärde våningen. Hissen var trång och luktade pensionär. Det var söndag så kontoret var öde. Det kändes som en bra idé att läsa igenom mailboxen innan skiten drog igång nästa dag. Han öppnade Outlook. Fyrahundrafemtiotvå oöppnade mejl. Spam, spam, spam, nyhetsbrev, machoskämt, spam, spam, affärsrelaterat mejl, mera spam.


Två månader semester var få förunnat. De flesta i Marcus bransch stoltserade med sina fem normala svenneveckor. Men han var ingen vanlig branschsvenne. Han var en kille med förmåner. En edge. Personalfesten i våras hade spårat ur med stort S. Marcus chef hette Hasse Da Silva och var grundare till reklambyrån Digital Guerilla Marketing, DGM. Byrån, som Marcus var AD på sen tre år tillbaka, sysslade med digital lågbudgetreklam. Branschens lerpöl. Det fanns ett allmänt känt skämt i reklambranschen som löd: Att jobba på DGM var som att köra ett spinningpass dagarna i ända. Bara uppförsbackar. Det fanns sanning i skämtet men å andra sidan fick man dåliga knän av att gå i nedförsbacke. Hasse var en putsad gubbe på ytan. Fru som skrev böcker, flashig etagevåning i Gamla stan, körde båge. Han andades framgångsrik 40-åring. På insidan var han ett kräk. Byrån blödde pengar som en stucken gris och finansierades av ett oförtjänt arv. Hasse strulade runt med yngre kvinnor i branschen för att få sin bekräftelse. Marcus visste. Han hade ertappat dom på muggen under personalfesten. Hasses rödpuffiga ansikte och ansträngda flåsande. Mimmis glasartade ögon som man bara fick när man dragit för många linor. Det var tydligen svårt att låsa toalettdörren i passionens hetta.

- Nämen tjenare Mackan!
- Hej på er. Har ni tappat nått i toaletten?
- Aahh, hehe! Vi kan väl hålla det här mellan oss bara?
- Självklart Hasse...vi är ju som en familj här på DGM.
- Du är en klippa Mackan!

Mejlet två dagar senare hade besvarats inom loppet av 15 minuter.

Från: marcus@dgm.se
Till: hasse@dgm.se
Ämne: Semesterförfrågan

Tjena Hasse!

Tänkte höra om jag kunde få lite längre semester i sommar? Det känns som att jag håller på att gå in i toalettdörren om du vet vad jag menar...

/Marcus

Från: hasse@dgm.se
Till: marcus@dgm.se
Ämne: Re: Semesterförfrågan

Du kan ta åtta veckor Mackan! Jag slänger på en liten sommarbonus så att du kan leva livet. Det har du förtjänat Mackan!

/H

Gubbjäveln älskade att använda andras namn. Härskarteknik från stenåldern. Marcus mobil pep plötsligt till från innerfickan.

Förtsättning följer...

/M