Då var den här igen, sista semesterdagen. Imorgon börjar jobbet och det skall fan mig bli lite skönt. Efter 4 veckor har jag insett att jag typ inte är byggd för långsemester (iaf inte utan att lämna landet en eller flera av dessa veckor). Förmågan att bara vara har man tydligen lämnat efter sig med studentlivet där tid var ens starkaste valuta.
Vad jag gör gör just nu: ritar en val som flyger genom rymden naturligtvis. Den blir ok, det är rätt svårt att veta hur en rymdval ser ut. Här är dock ett tips; när tom ens mamma säger, efter att kastat en blick på första skissen, "borde den inte vara lite mer rymdig" är detta ett bra tecken på att man inte är helt hemma.
Vad jag lyssnar på just nu: kvällens favoritlåt, Chris Brown – Forever. Snappade upp den tillsammans med en köttfärssåspizza på nya pizzerian idag, det är klart stundens "låt som gör mig glad". Jag blir faktiskt på riktigt lite gladare inombords när jag hör den. Sedan är det en annan femma att jag är en så notorisk söndernötare av låtar så det nästan är kriminellt. Jag tar en låt i munnen, tuggar den som ett tuggummi tills all smak är helt borta och då tuggar jag desperat lite till innan jag spottar.
I helgen trappade jag och M upp vårt lilla föräldrakrig. Reglerna är ganska enkla och givetvis så var det han som började. Bjuder man min familj på middag när jag är bortrest och sms:ar med min mor så är det "game on". Nu har jag Ms pappa i mobilen och har praktiskt taget bjudit hem mig hos dem som motattack.
Nu skall jag hoppa i säng. Jag är inte trött av flera orsaker men högre makter eller ren fysik tvingar mig till det. Många tycker det är det bästa med sommaren men personligen karate-lackar jag på att soljävlen har inte vett att sova som resten av folket. Nej, den skall nödtvunget upp och försätta hela Stockholm i något slags onaturligt halvdunkel. Det är mysigt men bara om man sitter med någon man verkligen gillar och äter pepparkakor och dricker varm choklad utanför slottet. Och håller handen. Det är undantagsregeln och det var senast i gymnasiet jag tillämpade den.
Fö, borde man inte göra kattmackor? De skulle alltid landa på fötterna med pålägget uppåt om man tappade dem. Notering: patentera detta när jag vaknar.
/C
söndag, augusti 10, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar