fredag, augusti 08, 2008

Trubbel på Dovas och ett avlidet golfarbarn

Två saker upptar min tankeverksamhet i denna stund.

Den första är Gubbens Cup. Släktens årliga golfturnerning som går av stapeln i helgen. Förvisso en skugga av sitt forna jag men ändå en tillställning värd att ägna ett par rader. Psykisk terror, sprit, kräftor och besserwisserbråk är regel mer än undantag denna helg på året.

Den andra är av större vikt. Min fristad, Dovas, är hotad!

Den mest meningslösa sporten som finns idag heter Golf. Det påstår i alla fall FredrikLindström. Jag är villig att instämma. Golfen förknippas ofta med raseriutbrott och avbrutna klubbor. Sporten har en förmåga att locka fram de värsta sidorna som människor besitter. De blir små egoistiska barn som fräser och skriker när bollen inte går som de vill. Men inte jag. Det lilla golfarbarnet inom mig dog för 15 år sedan. Han ligger begravd på en bana i södra Sverige vid ett par tre hål som kallas "M:s corner". Det är ett vackert hål där greenen är omringad av vatten.

M halvsprang mot greenen, så fort som hans klena små barnaben förmådde bära honom, med baggen skumpandes på ryggen. Han hade inte sett bollen landa men fabror L och kusin E, som gick i sällskapet framför, hade gjort vågen så bollen måste åtminstone ha träffat flaggan! När han närmade sig greenen så stegade plötsligt kusin E fram till den sprudlande lilla spjuvern med ett leende på läpparna.

E - Jag vet var bollen är M!
M - Var!? VAR!?
E - Den ligger här borta...i vattnet!
E och L - Hahaha...

Tårarna började rinna okontrollerat längs pojkens mulliga solbrända kinder. Skakningarna som alltid började i knäna gjorde sig påminda och skammen av att gråta infann sig. Den dagen svor M att aldrig mer ge känslorna överhanden när han spelade golf. Den dagen dog det lilla golfarbarnet inom honom.

Golf är en grym sport. Som tur är omgärdas den av älskade släktingar och vänner, sprit, vacker natur och kräftskivor! Idag får systembolaget påhälsning och en flaska gammeldansk kan avräknas vid nästa inventering. Golfpluntan behöver påfyllning en helg som denna.

Dovas. Just fan. Här om dagen när jag klev in på Dovas så hade något förändrats. Servitrisen gjorde små glädjeskutt när hon närmade sig mig med en kall Norrland och ett glas i andra handen. Hennes ögon glittrade och leendet blottade två centimeter tandkött. Normalt sett får man vifta ett par gånger och signalera "jag vill dricka öl" innan service anländer. Det här var något helt nytt. Och garanterat inget bra.

Så antingen har jag uppnått en av två deprimerande prestationer. Jag kan ha fått stammisstatusen "alkis som alltid betalar" eller så har servitrisen blivit förälskad i mig. Ingen av dessa prestationer är önskvärd. Jag tog ett snack med G tidigare idag och han uppmanade till mod. Möjligtvis är det precis vad den här situationen kräver. Vad den här helgen kräver.

Trevlig helg!

/M

torsdag, augusti 07, 2008

Old man in Ohio

Vi har ju avhandlat en del musik i tidigare inlägg här på Kings Isle. Mange Schmidt i alla ära, men nu är det dags för två dängor som får själen att darra och hjärtat att sjunga.

Sök på "Neil Young old man" på youtube. Om du hittar en video med en ung Neil Young där det står "Neil Young another gem from harvest" i den högra boxen så har du kommit rätt.

Njut.

Sök sen på "Ohio jurado". Andra träffen är en tjej med solglasögon. Där ligger låten i studioversion. Videon är ett haffsigt amatörverk, det är låten du ska lyssna på.

Njut igen.

Jag vill dö och födas på nytt som en gott och blandat påse av världens bästa singer/songwriters.

Någon som sett C förresten?

/M

tisdag, augusti 05, 2008

Big Shots: Sex and the city i manlig tappning

Jag skulle egentligen städat, tvättat och diskat igår kväll. Men det blev inte så. Istället såg jag de sju första avsnitten av Big Shots. En serie av NBC om fyra manliga vänner med toppjobb och invecklade privatliv. Den mesta delen av deras tid spenderas på en exklusiv countryclub där dom golfar, kör spa, spelar biljard, festar men framförallt diskuterar varandras problem och hur de ska gå till väga för att lösa eller förstå dom.

Jag var nog inte den enda killen som gjorde stora jämfotahopp av glädje inombors när Sex and the city lades ner. Om jag inte missminner mig så drog jag ut med C och firade. Inte för att jag är skadeglad. SATC har säkert betytt oerhört mycket för utvecklingen av det perfekta samhället. Den båten sitter jag gärna i. Jag kan ro den båten om du vill. Däremot skapade SATC ett stort utanförskap för många killar och i mitt fall en viss obalans i tidigare förhållanden. En SATC diskussion var för mig ett främmande språk och när de titt som tätt dök upp så var det bara att stirra ner i ölglaset, leta efter ett roligt mönster, och låta diskussionen fortgå tills det gick att bryta in på ett nytt spår. Allsvenskan förslagsvis. Det är alltid lika roligt att försöka förklara offsideregeln...

Hur som helst. Big Shots har allt en man kan önska sig. Sex i överflöd, flis, otrohet, transvestiter, den onda engelsmannen, golf, fest, flashiga jobb, snygga bilar och bra dialog. Det finns en urtyp för varje man att längta efter eller idenntifiera sig med.

Duncan - Mr Casanova. VD för ett stekhett kosmetikaföretag. New Yorks hetaste ungkarl. Snygg i alla lägen. Men även ett offer för sin egen legend. Den grabbigaste som får alla att skratta.

James - Mr Sensitive. Tvingad till skillsmässa av sin otrogna fru. Tar över VD rollen för ett fallande industriimperium. Saknar sina barn och känner sig vilsen som singel. Han som lyssnar till sitt hjärta.

Brody - Mr Solution/Toffel. Grundare till ett krishanteringsföretag. Följer sin frus minsta vink. Löser grabbarnas problem. Den som alla kan lita på och rådfrågar.

Karl - The Nerd. VD för ett läkemedelsföretag. Lever det perfekta (tråkiga) livet tills han inleder ett förhållande med en sexgalen labil kvinna som nästlar sig in i hans liv och blir hans frus bästa vän. Nörden som lyckades, eller?

Så ta en titt kära läsare. Vem vill du vara? Jag är god vän med producenten så han skickade en DVD-box med första säsongen till mig. Du kan vara en slav för TV-tablån eller ladda ner olagligt. Det känns som pest eller kolera för mig.

/M

måndag, augusti 04, 2008

Och där försvann den Zennkänslan

Den 3 augusti. Min första arbetsdag efter en tre veckor lång semester. Denna tid har präglats av en underbar sinnesro med lite Zennkänsla i. Det tog en halv dag på jobbet för att den skulle försvinna. En halv dag!

Två saker har redan gjort mig ursinnig. Det vankas fradga i mungiporna. Så fly förbannad är jag! Det första raseriutbrottet inträffade under ett telefonsamtal till optikern på Hornsgatan.

M - Tjena, M här. Jag vill veta om ni har linser inne så att jag kan komma och köpa?
Optikern - Hej M, vad har du för personnummer?
M - xxxxxx-xxxx
Optikern - Ja det har vi. Men ajdå, jag ser här att du måste göra en Linsundersökning.
M - Men jag gjorde en sån på ett annat ställe i NK-huset när jag köpte mina glasögon för ett halvt år sen.
Optikern - Ja det är möjligt, men det var för glasögon. Det här är för linser.
M - Vad är skillnaden?
Optikern - Vi måste gör det enligt lag. Det kostar 495 kr.
M - Vad hindrar mig från att köpa linser på internet istället? Jag börjar bli irriterad över era "övriga avgifter" som ni så bekvämt plockar ur min plånbok varje år och sen bara lutar er mot nån dassig lagstiftning.
Optikern - Du har inga inloggningsuppgifter...
M - Vad menar du?
Optikern - För Synsams hemsida. Då kan du inte beställa av oss.
M - Men tror du på fullaste allvar att ni är dom enda som säljer linser i Sverige?!
Optikern - Nej, det är ju sant. Men den här undersökningen är för din egen hälsas skull.
M - Jag är fullt förmögen att förvalta min hälsa efter egna beslut. Kan du mejla mitt recept så jag vet vad jag ska beställa på internet.
Optikern - Nej, du måste komma in och legitemera dig och hämta det här på plats...
M - ...

Vi bryter här. Det blev för obehagligt därutefter för att redogöra hur samtalet slutade. Men nu var jag pissed off. Om en viss butik på Hornsgatan skulle brinna ner under denna vecka så behöver inte polisen besvära sig med att inleda en förundersökning. De kan åka hem till mig och sätta på handklovarna direkt. Bensindunken står i köket. Jag kommer ha ett lyckligt Zennaktigt ansiksuttryck under hela rättegången.

Dags för lunch. Lite god viltrisstroganoff från Hemköp borde få mig på bättre humör. Kunde jag haft mer fel?

Dom borde kalla det för Kököp istället för Hemköp. Det finns inget som påminner mig om mitt hem i den där satans patetiska ursäkten till mataffär. Däremot finns det 20 kassor varav enbart åtta är bemannade under lunchrusningen! Köerna sträcker sig in dom där gångarna där ingen vettig människa ens handlar. Där står det hundmat och blöjor och annat onödigt.

Det är dags för en förklaring. Jag är en sån person som väldigt lätt drabbas av livsångest. Om jag ska köpa något på teknikmagasinget får jag oftast gå dit tre gånger. Är det lång kö så vänder jag i ingången. Om jag mot all förmodan ställer mig i en kö, växlar mitt ansiktsuttryck mellan plågad ångest och en ursinnesblick av sällan skådad like. Se framför dig Emils pappa efter ett hyss. Så ser jag ut i en kö. Tanken slår mig att det en konversation med butikschefen förmodligen skulle bli rätt lik mitt samtal med optikern.

Fabricerat

M - Hur kommer det sig att du bara har åtta kassor bemannade under lunchrusningen när du har 20 st till ditt förfogande? Ser du inte att det blir långa köer och att det i det långa loppet kan påverka den svenska folkhälsan.
BC (Butikschefen) - Det är inte jag som bestämt det. Det är fackets regler att mina arbetstagare ska ha varierande arbetsuppgifter under dagen. It's the law.
M - Okej. Kan jag köpa min lunch på internet?
BC - Du måste ha login, legitimera dig, och sen är det två dagars leveranstid.
M - ...BOOM BOOM BOOM

Men man måste ju äta. Så jag står där med min stroganoff och försöker drömma mig bort till en bättre värld, där jag och butikschefen sitter i ett trångt rum, och jag går lös på honom med hela min Mixed Martial Arts arsenal. Jag är nu helt övertygad om att matbutiker är den troligaste offentliga miljön att ta över rollen som massakerplats istället för skolor i framtiden.

Jag betalar, ger kassörskan ett ont öga när hon försöker pracka på mig ett kvitto, och halvspringer uppför rulltrapan. Ursinneskastrullen är väldigt nära att koka över just då.

En halv dag på jobbet. Det kommer bli en lång, mörk höst.

/M

söndag, augusti 03, 2008

06:32 AM

Jag har drabbats av en ny åkomma. Det är inte särskilt överaskande. Min kropp började drabbas av all möjlig skit för cirka ett och halvt år sedan. Man får helt enkelt inse att man blommar i sisådär 25 år. Sen ruttnar man ungefär lika länge. Sen slås portarna till långvården upp! Den här åkomman gör att jag vaknar runt sex på morgonen om jag druckit alkohol dagen innan. Alltså får jag mellan 2-4 timmars sömn om jag syndat. Och jag gillar att synda. Jag har alltid sovit som en liten griskulting "dagen efter" men det verkar som att dessa dagar är räknade och förbi. Framtiden ser mörk ut. Eller rättare sagt trött ut. Så nu sitter jag här och smattrar på tangentbordet och bländas av solens strålar som skjuter ut över hustaken på Kingside.

Vita husets officiella uttalande är att jag slutade röka för fem år sedan. Men idag har jag förtjänat en morgoncigg.

Igår natt hände det flera saker som kommer att bli signifikanta för mitt liv. Vi kan kalla dessa saker för vägskäl och jag har nästan whiplash känningar så här på morgonen. Så många vägskäl...

Kvällen började bra hemma hos C med goda drinkar och fet musik. Lite sköna sms. A droppade förbi och sänkte två groggar. Regnet öste ner på innergården så vi ringde en taxi för att bege oss till AG, slakthuset med den högsta koncetrationen av flummare och konstnördar på Kingside. Vi började tjafsa i taxin eftersom A tyckte att det var kapitalistiskt att åka bil 800 meter. "Tänk på dom som inte har råd att köpa mat." "Men då pröjsar jag bullen så kan du gå och köpa en hamburgare åt nån hemlös välutbildad psykolog." Vi steppar ur taxin och stämningen är på topp. Lite lagom kaxiga och förbannade på varandra. Den här kvällen hade redan nu en potential att kollapsa på sig själv. AG var sommarstängt så vi klev in på Dovas. Om man kisar, andas genom munnen och inte går på toaletten så är det typ som AGs ändå. Fejjas och Omar blev glada när dom såg oss. Fast det blir dom alltid. Dom där killarna är bra business som man brukar säga i sunkhaksbranschen. Dom sitter här om 30 år och hostar phlegm på bardisken. The Holy Divas befann sig i närheten på okänd plats men vi kom aldrig närmare varandra den här kvällen. Och det kanske var lika bra.

C var helt jävla stekhet och drog in bärs och shots i ett sånt rasande tempo att det kändes som att det här var vår sista kväll på jorden. Imorgon blir det kärnvapenkrig och vem vet när vi får shotta blå fisk och dricka billig öl igen? Så kändes det. Nu kom det första vägskälet. Jag drar iväg två snabba sms till farsan. En god insikt som borde kommit för flera år sedan. Sen flippar kvällen. Såklart. Armbrytning, krossade shotglas, utspilld öl och tre timmar senare så blir det ljust i lokalen. Dags att dra. Det är ungefär 300 meter till fyllematen och vi tappar givetvis bort varandra på vägen. Nu kom vägskäl nummer två. Jag går förbi tre personer och ser en sjuk scen utspelas. Det står en tjej med ett läderskärp och vevar på en kille som försöker värja sig. Plötsligt går hans polare fram och säger "Lägg av med det där annars får du en smäll" till tjejen. Precis när han vänder sig om hör man ljudet av ett läderskärp som svischar ner över hans rygg. Hon kunde inte motstå frestelsen. Killen roterar, böjer knäna lite, och drar en armbåge ur 45 graders vinkel rätt på hakan. Han nitar tjejen! Inget hårt slag, en markering. Det blir helt tyst och sen ser jag hennes blick gå från förvåning till ursinne. Nu ska det ringas killkompisar och den där killen gör nog bäst i att börja pricka av sin "saker jag måste göra innan jag dör lista" för han har minuter kvar att leva. Jag drar vidare och möter upp grabbarna på fyllematen och funderar på den där killen. Han lär ha ångest imorgon. Tur för honom att Lisbeth Salander är fiktion.

Jag vet vad du tänker nu. Du vill veta mer om dom där vägskälen. Men det får du inte! Det är inte offentliga handlingar och det sitter en stor stämpel på mappen där det står endast för invärtes bruk.

Om några timmar ska vi bakisfika. Då skrattar jag högst. Och ni vet väl vad man säger om killen som skrattar högst? Han har roligast.

/M


lördag, augusti 02, 2008

They call me the onion

Bra intiativ M. Jag skulle också bloggat idag men jag bestämde mig för att löka istället. Såg en skön hundfilm på 5:an och det visade sig att M delat denna upplevelse på sitt håll. Nu sitter vi och groggar Captain Morgan medan regnet smattrar mot balkongen utanför fönstret. Att bara dricka sprit och lyssna på musik är klart underskattat, bra sommarpoäng också, trotts de grå molnen.

Eftersom M är ett tekniskt misslyckande skall jag nu reta honom och bifoga en bild jag tog för några veckor sedan påväg för att spela biljard:


Rakt på St. Eriksgatan hittar man en liten Black Mage från Final Fantasy. "Hatten av".

Eftersom Schmidt var på tapeten får väl jag fylla i med min favorit just nu; Vi har inget att förlora. Texten är sådär men lyssna på det beatet och bara njut en stund.

Ha en blött kväll i alla bemärkelser.

/C

Nu rider vi bloggen!

Alltför lång tid har gått sen C eller jag skrev något inlägg. Det finns en enkel förklaring. Bloggen har ridit oss. Den tog oss på varsitt knä och spankade tills tårarna rann. Pingisracket med knottrigt gummi. Sen dess har vi hållit oss borta. Men nu är vi tillbaka! Det är dags att rida bloggen...

Förresten. Äntligen dåligt väder. Helt underbart. Har knappt kunnat tänka den senaste veckan på grund av den tropiska hettan som Stockholm drabbats av. Tog några Coronas i rolis igår och mös inombords när jag såg alla henna-tattade testosteronhunkar i fula surfshorts som inte fick nån sol. Då är livet bra!

Detta inlägg går i dagens tecken.

Dagens absoluta sanning: Det finns nog inte så många torra HBT:are i Stockholm idag. Kan inte låta bli att skrocka lite nöjt för mig själv åt A som är voluntär i festivalen. Jag själv är en torr, straight, bakfull liten räv.

Dagens orosmoln: Jag har börjat sumpa mina Raybans i golvet på fyllan. Dom är lite overseizade så det är inte konstigt att jag går in i saker lite då och då. Men jag brukar aldrig tappa dom. Igår hände det tre gånger! Antingen så blir jag fullare än tidigare när jag går ut eller så behöver skruvarna justeras. Det lutar åt det första och the holy divas kan i viss mån hållas ansvariga. Det är inte ok att tappa sina glasögon på Lemons golv halv tre på natten. Jag har minus 5.5 i synfel, lägg på 3 punkter på fyllan. Det känns lite som rysk roulette när jag kastar mig halvblind mot ett nersölat, astrångt, bargolv med utspretade fingrar och fumlar efter mina dyra bågar. Jag ska skärpa mig eller avgå.

Dagens artist: Mange Schmidt såklart. Kanske Sveriges mest underskattade svenska MC. Han är så jävla bra. Jag vet vad du tänker nu. "Vad snackar du om!?" "Är du helt efterbliven?" "Hörde jag rätt nu?" "Jag tar hellre ett nackskott än att tvingas lyssna på Glassigt en gång till." Men han är stor av en enda anledning. Han gör svensk hip-hop på ett coolt, avslappnat och eget sätt. Han är Sveriges Puff Daddy. Han är killen du undrar varför du lyssnar på. Men du lyssnar ju! Så håll käften. Sätt på "Känslan kommer tillbaks", "Jag talar ut", "Jag måste gömma mig", "Håll käften del2" eller "Det löser sig". Sen kan komma tillbaka, ge mig en klapp på axeln, och säga; Fan M, du hade rätt! Igen!

Dagens vaffan gjorde jag igår: Jag badade i Sverige för första gången på tre år igår. Stadshuset halv fyra på natten. Det var fint. Inte så kallt. Bra sällskap. Kalsongerna offrades till Poseidon. Jag har en del oförklarliga principer. Jag badar sällan fast jag tycker om det. Jag går aldrig på filmfestivalen fast jag älskar film. Jag har aldrig varit på Pride och jag vill verkligen stötta alla homos. Jag tänker aldrig spela paintball även om jag förmodligen skulle ha riktigt kul. Det är lite komplicerat.

Dagens konspirationsteori: Jag är utsatt för en busringningskonspiration. För tre dagar sedan ringde Colorama / Färgcity i Götene från nummer 051150770 och frågade efter Åke. För tre timmar sedan ringde Tyra Ingrid Adele Gustafsson på Virvelvindsgatan 18 d i Göteborg och frågade vem fan jag var. För två veckor sedan fick jag tre tomma sms från El AB G:ssons i Södertälje halv nio på morgonen. Då befann jag mig på Gotland. Så om du gillar Stieg Larsson kanske du kan pussla ihop det här och ge mig ett samband.


Vi tar ett steg i taget härifrån.

Framöver kommer jag att berätta den sanna historien om Orhan Pamuk, ge gubben som skrev ordbehandlaren till din mobiltelefon en fet jävla avhyvling, redovisa en mailkorr mellan mig och googles tekniska avdelning för Analytics och sist men inte minst publicera uppföljaren till min första hyllade kortnovell "En vintersläde på isen".

Sov, ät och kröka tills dess.

Preciiiiiiis

/M