You only live once

Kommer just från en fest i grannkvarteret. Standard, det var trevligt men jag var inte riktigt i form. Trotts att jag vet att jag är rolig så förblir jag en kuliss i periferin, den där tysta killen ingen riktigt känner. Önskar man kunde hoppa förbi hela förloppet att lära känna folk. Men det är inte så konstigt då det inte direkt var min crew jag försökte rulla med. Men där har jag å andra sidan skjutit ut mig en gång för mycket den senaste tiden. Jag skall inte tjafsa igen om att det krökas för hårt (definitionen av en underdrift) men iaf, jag har tröttnat på att somna i soffan. Fast man skall inte klaga, det är ju roligt också. Det är ju sällan brist på samtalsämnen dagen efter. Igår kom så kulminationen genom karaoke vid Odenplan. Sällskapet var Js odefinierat många kvinnliga tyska utbytesstudenter med en kvalité varierande från "kanske om du var sista kvinnan på jorden" till "hon vet att hon är snygg". Som vanligt var det tequlian som var katalysatorn till kaoset men jag antar att ölen och vinet drog sitt strå till stacken. Fast forward. Det sista jag minns var att alla drog och jag per automatik följde efter. En av ovanorna jag dras med när jag hårdkrökar är att sprida ut innehållet i mina fickor lite var stans. Genom sann fyllemagi brukar jag ändå alltid ha mitt pick och pack med mig hem, dock inte denna gång. Väl ute i friska luften lyste mobilen med sin frånvaro och ganska exakt här lyckades jag med bedriften att även tappa bort hela jävla sällskapet. Eller om det kanske var dem som tappade bort mig. Dragen som en mango misslyckades jag även med den ganska okomplicerade uppgiften att ta en buss hem. Korta minnesbilder visar tappra men tragiska försök. Slutligen hittar jag en jävel som drar ifrån mig och jag sätter efter som en hjärndöd kapplöpningshund. Fyllelogik funkar ju som bekant lite annorlunda och det hela kändes som en sjukt bra idé tills mitt kranium möter den betydligt hårdare backspegeln på en parkerad buss vid sidan av vägen. Ett kort och smärtsamt möte som min jacka, högeraxel och vänsterhand ganska dyrt får betala notan för. Helt ärligt är jag rätt nöjd med att jag faktiskt lever och inte ligger som en potatisgratäng under hjulen på den buss jag så desperat ville resa med. Min sista tanke innan jag smeker den blöta asfalten är att nu måste ju åtminstone busshoran stanna, men ack vad jag bedrog mig. Hoppas någon såg hela förloppet iaf och kunde garva lite. Synd att kasta bort en sådan papphammargrej inför en tom publik. Kvällen sista föreställning utspelas som vanligt på Donken där jag i dimman lyckas övertala en kostympojke att köpa mig en cheeseburgare. Väl medveten om att jag saknade mobilen lyckades jag intala mig själv att jag inte kunde betala utan den (plånbokens funktion var vid tillfället oviktig). Inspirerande nog hade han inget emot att i medmänsklighetens tecken bjuda. Stort.

Tänkvärt: Kråkslott / Valborg.. Hum, jag har något på gång där. Fö, sprutluder. Vad är syftningen, är det ett substantiv eller verb?

Jag lyssnar just nu på: Olle Ljungström – En apa som liknar dig. Skum kille som det verkar vara riktigt inne att gilla. Som den P3lök jag är, är jag helsåld på hans mest kända låt.

Till sist: På kontoret har massa lappar börjat dyka upp i köket:

Det är roligt om man bara läser det röda.











/C